huliganmor

Har nyss varit på en blogg och kommenterat Familjen Annorlunda, det som får på fyran ni vet. Alltså jag blir helt matt bara jag tittar på det. Så charmigt och kul tror jag inte det är. Tänk på de barnen, får de nånsin vara i fred? Sitta och pyssla i lugn och ro eller helt enkelt ha lite tråkigt och själva komma på vad de vill hitta på?

Eller när får de en egen stund med föräldrarna, eller nån kompis? Eller ska de bara leka med sina syskon, det är ju inte alls samma sak! För att inte tala om de äldre,är det ok att de ska hjälpa till med sina syskon och barnpassning? Absolut! Självklart hjälps man åt i alla familjer. Men antagligen skulle hela konceptet falla om inte storasyskonen ständigt assisterade. Eller?

Finns det verkligen en chans att verkligen lära känna vart och ett av barnen på djupet?

Vad skulle hända om de fick ett handikappat barn? Tänker de överhuvudtaget på det scenariot innan de skaffar nästa? Varför inte vara tacksam för de 5,6,7 friska barn de har? Eller tänk på mammans hälsa, en graviditet och förlossning kan vara riskabel.

Jag tror inte familjerna är katoliker eller har nån annan tro som förbjuder preventivmedel. Då vore det en annan sak även om det fortfarande vore vansinne.

Fattar verkligen inte...De är som popcornsgrytor ju.



Väldigt sympatiska människor och mysiga på alla sätt men inget jag avundas...

Jr. (9,5 år) är fascinerad av programmet, "mamma,jag vill nog ha max fyra barn minst ett i alla fall eller kanske två som vi är, vad tycker du?"
-Jadu, det låter väl bra, fyra räcker nog absolut.

Tänk att vara far/mormor till värsta drösen!
-Jamen självklart ska ni gå på bio och käka ute, jag passar alla tio, i-n-g-a problem(gulp!)
En romantisk weekend? Öh, eh ja...inte för romantisk bara...